Har efter mycket om och men lyckas med konsten att kirra bostad i Uppsala nu. Verkar som att även Alejandro den store kommer vara en flogsta-kid. Kommer bli najs. Relativt nära både ekonomikum och centrum. Får sätta igång mitt projekt med att köpa en skitful damtralla och måla den röd som kärlekens färg. Project Lovebike så att säga. Jag är mest intresserad av om jag ens rent fysiskt kan cykla längre. Känns som att man gav upp den karriären när man var 16 bast och började åka buss till big fucking city Eskilstuna där man skulle gå i gymnasiet. Och efter det så var det ju körkort och min racerbil som gällde för hela slanten. Nu när jag tänker efter så måste jag ha gett upp cykeln tidigare än så eftersom jag åkte moppe när man var  14-16. Haha vilka tider! Var bara med om en enstaka allvarlig olycka.

Hade en intressant dialog med mina närmaste här om dagen. Jag uttryckte min kamratsämja med att säga att om dom hamnade i trubbel så skulle jag på automatik leka hjälte och rädda dom ur jobbiga situationer. Mina kära vänner höll med det påståendet och backade upp mig med samma informaition tillbaka. Förutom om det gällde fall där jag hade "gjort något" med en upptagen tjej och fick hennes 2.5 meters kille efter mig. Jag tyckte dom var orättvisa, men jag har märkt att det här ämnet är intressant. Det verkar inte finnas något mellanting. Antingen så är folk till 110% off-limits på upptagna personer eller tilhör den skaran där moraliska påståenden möts av gapskratt. Jag tycker att situationen är skitsvår och skulle säga att det har att göra med fall till fall. Man vet inte vad om ligger bakom. Vad tycker ni?

Imorgon ska jag dra tillbaka till Uppsala och sticka till nationen för första gången. Kommer bli najs. Ser fram emot att träffa nya människor och dricka öl för löjligt låga priser. Att vara student äger. Puss

// Alejandro