Har varit ett par rejällt fullbokade dagar i mitt liv sedan Fredags förra veckan. Nu är det Torsdag så jag har alltså haft fullt upp i nästan en hel vecka i rad. Först intensivt festande i helgen till att sedan åka upp till Uppsala i två dagar.

Den resan var också givande. Skrev in mig Sörmlands-Nerkes nation så nu kan jag ta del av alla roligheter studenter kan göra. En sådan rolig sak är att få söka bostad inom nationen. Efter att ha köat i vad som känndes som en fucking evighet för att en skriva in sig så var jag tvungen att åka tillbaka till Snerike dagen efter och vara närvarande på utlottningen av studentbostäder. Nyligen inskrivna kunde nämligen hoppas på en bostad efter utlottning när alla andra Snerike-medlemmar som stod i kö sedan tidigare hade fått välja och vraka. När det väl var dags för utlotting så var det 8 bostäder kvar på säkert mer än 60-70 nyinskrivna. Så det är inte så svårt att förstå att jag tyvärr inte fick något vid den bostadsinskrivningen. Det som dock gör mig förbannad är inte att att oddsen sög, eller att jag satt där och väntade i minst 2.5 timmar för att sen gå hem tomhänt utan det faktum att två av dom åtta som fick bostad verkade inte ens glada. Vart fan är entusiasmen?! Hade fan lust att springa upp och nita dom i finaste Eskilstuna-bo anda.

Sov hos Crille natten vi var i Uppsala. Såg hans studentrum i Flogsta och blev grymt positivt överraskad. Hoppas jag väl lyckas hitta något så fint själv.

Kom hem sent i förrigår. Och var lagom glad över det faktum att jag var tvungen att vakna tidigt för att gå och tvätta klockan sju på morgonen dagen efter. Så det är inte så svårt att förstå att jag var lagom fucked-up hela onsdagen efter minst 4 dagar med minimalt med sömn och stress. 

Det var dock någon gång under Onsdagen igår som en sak slog mig. Det var exakt ett år sedan jag satt i utbildningssalen på mitt jobb och utbildade mina elever. Och jag minns hur jag mådde då, eftersom dagen innan hade jag och Jessica gjort slut efter mer än 3 år och nu var man tvungen att hålla masken för en hel utbildningsklass och vara proffesionell. Men gick alldeles utmärkt eftersom jag råkar vara en grym motherfucker och jag träffade underbara människor tack vare den upplevelsen bla. en stor kärlek. Jag började även att fundera på allt som har hänt i mitt liv sedan den stunden och inser hur mycket jag har utvecklats som människa. Det senaste året har varit ett av dom bästa i mitt liv trotts stora ups 'n downs. Och jag har många olika människor att tacka för det. 

Jag var på stand-up igår på Fristadstorget och såg i mitt tycke Sveriges bästa komiker Kodjo Akolor. Jag diggar den killen som fan, speciellt eftersom jag känner igen mig så hårt i det mesta han skojar om. Jag skulle tippa på att hans uppväxt och min är ganska snarlik. Jag ska avsluta det här inlägget med några visdomsord han sa innan han gick av scenen igår.  Kommer inte ihåg exakt men det var något i den här stilen:

"Ni vet det här om trygghet och alla ska vara så trygga hela tiden med sin livsituation? Jag vet att det finns folk som lever för det här med trygghet och anser att att livet ska vara att jobba, ta hand om sin familj och sen typ dö. Jag kan säga såhär, jag tar min chans i livet och jag gör det jag älskar. Det borde ni också göra."

// Alejandro