Jag fick ett brev. Sen bröt jag ihop...

Är det inte intressant hur man i livet alltid blir påminnd som sitt förflutna vid absolut sämst möjliga tillfälle?
För några månader sedan valde jag att avsluta en relation som bara var en ond cirkel. Hur jag än gjorde slutade det med att jag blev mer och mer sårad. Jag insåg att hur mycket jag än älskade den här personen så var jag tvungen att sluta hoppas på något som aldrig kommer ske. Jag började ta distans från henne eftersom jag inte hade något kvar att säga som kunde göra någon skillnad på våran situation. Tills den dagen då vi slutade prata helt med varandra. Det var hjärtskärande och jag kännde att jag vill inte må dåligt mer.

Därför tog jag tag i mitt liv. Försökte att till varje pris komma över detta, lägga allt det här bakom mig. Börja ett nytt liv, långt från Eskilstuna och från det här. Och det fungerade perfekt eftersom jag var helt övertygad om att det var så hon ville ha det.

Men tydligen så var det inte så. Istället så kommer allt tillbaka precis innan jag ska åka. Varför nu? Varför inte för flera månader sedan när det faktiskt hade kunnat göra någon skillnad?

Allt kommer tillbaka nu...helvete.

// Alejandro