. - Är jag en filosof?

Kom nyss hem efter en väldigt upplysande kväll. Jag och Seaman pratade djupt angående hur lite vi igentligen vet om vad som händer i världen. Vi kom in på konspirationsteorier, vilka igentligen som styr världen. Hur vet vi att vi lever? Hur mycket kan du som ensam individ påverka omvärlden? Vad kan vi förstå med våran fakta och logik? Det är inte sällan det blir så här när två högre intellektuella människor träffas och brainstormar.

Det skulle vara väldigt bekvämt om jag inte var en sådan person. At man helt enkelt tror på något och ger sig fan på att hålla den formen av tankesätt. Att vara agnostiker är inte till min fördel. Jag är öppen för allt och gillar att bejaka alla sidor av en teori. Ett skitbra exempel på detta är tex frågan "finns det ett liv efter döden?" För en starkt troende person så är valet självklart att det finns ett liv efter döden. Den individen vet tom. exakt vad det är. Vi kan vända på myntet och se det från den vetenskapliga sidan. Där vet vi med säkerhet att det inte finns något liv efter döden. Vi blir jord och blommor blommar på våra kvarlevor. Och sen har vi mig som inte tror på något men finner tankeställningen intressant. Men det faktum att jag inte vet oroar mig och gör mig besvärad. Ska jag vara rädd för döden? Är det ens någon idé att tänka på det?

Mi Corazon sa en gång till mig att jag var en av dom smartaste personerna hon känner. Det tvekar jag inte ett dugg på. Jag ser mig själv som en person mer värdig än folk runt omkring mig på grund av den intellektuella basis som jag står i. Don't like it? Motbevisa mig då! Inled en diskution med mig och visa att du faktiskt har egna tankar och egna åsikter. Att du faktiskt kan tänka längre än vad man kan se. Den skönaste paradoxen är ju dock att det är just sånna individer som kommer ha ett långt lyckligt liv på grund av konformismen som dom nöjer sig med.

Hade jag varit som alla andra så hade jag nöjt mig med det jag kunde få. Mina stora problem i vardagen hade varit vilket tv-program jag skulle titta på. Den personen tänker aldrig på sina valmöjligheter och vad den kan bli. Och tack vare det så blir genast alla livets problem mindre. Slutsats = Önska inget i ditt liv, tänkt inte på dina möjligheter så leder det till direkt tilfredsställelse och lycka i livet. Med andra ord. Var dum.

Tyvärr (om man nu ska säga så) så är jag inte en sådan person. Jag gillar att filosofera, att tänka på livet och vad som finns i det och hur jag kan omfamna den. Och om jag nu är en sådan person, betyder det att jag är en filosof? Och om jag är en filosof? Vore det inte ballt att kunna försörja sig på det? Dock så är ju det av en ganska så annorlunda nivå än förr i tiden. Jag kanske är född i fel tidsålder? Hade jag bott under romartiden under eran av stora imperium, där filosofer ansågs vara högt uppsatta människor som akademiker, läkare och politiker så hade det ju varit en annan femma. Men en filosof idag antar skulle försörja sig bäst på föreläsningar och att skriva böcker.

Jag har länge vetat om att jag är inte som andra i min närhet. Jag är inte ämnad för ett vanligt Svenssonliv. Jag har en mening. Jag vet inte med vad, eller hur. Men jag är helt övertygad om att jag kommer ha en nyckelroll i något stort. Jag vet inte vart jag ska, men jag ska komma dit. Och jag kommer krossa all konkurrans om det fanns någon.

Ursäkta google-bilden men jag tyckte verkligen att Auguste Rodins "Le Penseur" passade så klockrent in här :P